Igår kväll var jag på Sverige-Brasilien, den sista landskampen på Råsunda. Jag hade fått VIP-biljetter med middag innan av en kompis och såg givetvis fram emot det väldigt mycket.

Jag hade däremot inte trott att jag skulle få träffa världens genom tiderna bästa fotbollsspelare, Pelé. Eftersom vi hade våra VIP-badgar kunde vi röra oss ganska fritt och han satt bara några rader framför oss. Vi tvekade först men i halvtid bestämde jag mig, om man någon gång i livet får chansen att träffa Pelé så ska man ta den.

Vi gick fram och frågade om vi fick autografer, det var inga problem. Han skrev till alla. Sedan frågade vi om vi fick ta en bild med honom, han nickade men fortsatte skriva autografer. Precis innan han skulle gå kom han på sig själv, vände om, och kom fram och lade armen kring min hals. Min kompis tog en bild på oss två innan han hastade iväg, de andra blev nog besvikna.

Själv blev jag euforisk och tittade knappt på andra halvlek. Jag satt bara och kollade på bilden jag fått med tidernas störste fotbollspelare, med guldmedaljen från fotbolls-VM som han vunnit på samma stadion 1958.

Overkligt.