Min kalenderfobi gör sig påmind

Somliga av oss gillar inte kalendrar. Jag är en av dem. Att planera överhuvudtaget kan ge mig panik.

Jag misstänker att det beror på att jag har svackor då jag överhuvudtaget inte vill träffa någon, om jag då har utlovat att vara någonstans på en särskild dag får jag prestationsångest. Räknar dagarna. Blir nervös. Hinner jag bli på gott humör till torsdag? Kan jag avboka? Kan jag i så fall säga som det är, att jag inte är på humör? Eller måste jag hitta på någon vit lögn?

Om man går in i ett möte eller något annat med låg energi är det en kamp mot att verka ointressant och tråkig. Man försöker vara till lags, skratta på rätt ställen, humma lite medkännande för att verka intresserad och fylla i luckorna med kommentarer som liksom befäster att man faktiskt hänger med i samtalet.

Aja, varför berättar jag om den här inte särskilt positiva egenskapen jag har? Jo, det är nämligen så att jag den senaste tiden har börjat bli tvungen att använda min kalender lite mer flitigt. Folk hör av sig och vill att jag ska hjälpa dem med en massa olika saker. Jätteintressanta projekt som jag inte vill missa. Fantastiska människor som jag vill träffa. Tillfällen som kanske aldrig dyker upp igen om jag inte fångar dem nu.

Därför.

Och just det, jag har skrivit ett inlägg om bästa skärmskyddet till iPhone 5 idag. A domani!

Leave a Reply