De senaste två dagarna har ägnats åt något som kanske bäst beskrivs som semiledighet. Efter att ha jobbat sju dagar i rad har jag tagit det lugnt och återhämtat mig, men som småföretagare och rastlös själ lyckas man ändå aldrig hålla sig borta. Jag har mejlat litegrann och skrivit en ny ekonomikrönika som jag är ganska nöjd med men som jag tänker låta vila ett par dagar innan jag lägger sista handen vid den.

På sätt och vis kan det här beteendet göra att jag känner mig stressad, men jag försöker att se det som positivt att jag på så sätt kan jobba nästan precis när jag vill. Det finns ingen chef som ringer och frågar mig var jag är om jag bestämmer mig för att gå och träna en förmiddag, så att säga. I framtiden (FRAMTIDEN!) kommer var och varannan jobba på det här sättet, det är jag övertygad om.

På tal om att vara uppkopplad så mejlade jag igår den briljante Fredrik Wikingsson angående att Björn Ranelids text kan fällas av Melodifestivalens ganska töntiga exklusivitetsregler (texten får inte var publicerad tidigare). Filip och Fredrik hade i sin podcast, som jag är ett stort fan av, skojat om detta och nu verkade det alltså bli verklighet. Jag förstod nästan att Fredrik som verkar vara en av Sveriges mest uppkopplade människor redan hade hört om detta, men mejlade ändå. TRE MINUTER senare svarar han: ”Ha, ja jag hörde om det där. Gud. Måtte han överleva detta!”

I sin podcast har Filip och Fredrik utnämnt Julian Assange till världens mest uppkopplade människa, Fredrik kan som sagt mycket väl vara Sveriges mest uppkopplade människa.

Med det sagt så är det dags för mig att återvända till det som gjorde att jag imorse för första gången på länge kom till kontoret först av alla, nämligen att skriva cv och personligt brev åt en kund och ta tag i andra projekt som behöver styras upp.

Idag kom jag till kontoret och trodde att jag skulle ha fullt upp, men eftersom jag saknar den input som skulle ha trillat in i mejlkorgen från två av mina kunder är det officiellt lökmåndag idag. Efter att ha jobbat sju dagar i sträck kändes det mest av allt skönt.

Först tänkte jag att jag kanske borde sköta administrativa saker som att sortera kvitton, sen tänkte jag att jag skulle slå kontorsrekordet på Wii-bowling, men istället mejlar jag litegrann och planerar frilansknäck.

Bland annat tänkte jag testa att sälja in ett resereportage från New York dit jag åker i maj. Inte särskilt nyskapande, men jag har en vinkel som jag tror kan gå hem och som dessutom inte innebär några stora ändringar i mina planer.

Resereportage är ingen lukrativ syssla direkt, men det är kul. One for the money, one for the art.