Idag har ytterligare en student hört av sig och vill ha hjälp med transkribering. Det verkar som att de flesta tycker att transkribering är tråkigt och tidsödande när man skriver en uppsats eller håller på med någon form av forskningsprojekt.

Eftersom jag har hjälpt till med transkriberingar rätt ofta de senaste åren åt både studenter och företag så har jag fått in ett riktigt bra flyt. Det gäller att hitta ett effektivt arbetssätt så att man kan spela upp och pausa utan någon fördröjning samt vara en fena på att skriva fort.

Det senare är jag riktigt bra på, jag tror att jag lade grunden till det när jag jobbade på bank för några år sedan. Där stod jag och skrev in insättningar och uttag i datorn och lärde mig att skriva utan att behöva titta på tangenterna.

En sak till måste man förresten lära sig, nämligen att använda skiljetecken på rätt sätt för att fånga flytet i konversationen. I en intervju är det sällan en strilande vårbäck av ord som flyter ur munnen på den oftast rätt ovana personen som svarar på frågorna. De avbryter gärna meningar mitt i, tar långa pauser, kommer in på stickspår och så vidare. Det blir många trippelpunkter och kommateringar och för att det ska gå att förstå vad personen menar måste man vara duktig på att fånga sådant i text.

Ja, det kanske är vettigt att be om hjälp med transkriberingen om man inte är van, trots allt?