Den sista frågan som kom med i min bok om depression och panikångest som ges ut på Natur & Kultur i början av nästa år var: Hur känns depression? Eller ja, i boken kommer den förmodligen att heta ”Hur känns det att vara deprimerad?” eller något sådan, men ni fattar.

Anledningen till att den kom med så sent var att jag har försökt att vara ganska saklig i boken: Vilka behandlingar finns? Vilka fungerar? Var kan man söka hjälp? Vad är antidepressiv medicin? Vilka biverkningar har olika behandlingar?

Jag har inte velat bli för kladdig och känslomässig, trots att min egen och alla andras depressioner ju handlar om känslor. Med undantag förinledningen till boken, där jag beskriver hur det KÄNDES för mig när jag blev sjuk, har budskapet varit: ”det här är en sjukdom, med vissa symtom och som går att behandla – sök hjälp!”

När min redaktör Eva föreslog en fråga om hur depression känns var jag därför skeptisk, det får inte bli kladdigt och självömkande, dessutom känns det på olika sätt för olika människor. Men svaret på frågan blev väldigt bra till slut.

Där berättar jag om de vanligaste områdena kring hur man känner sig när man är deprimerad: oförmågan att känna glädje, att allting känns utmattande, att kroppen säger ifrån, att man blir pessimistisk och känner bedrövelse och till sist: att man känner skuld och skam över sin sjukdom.

En härlig mix av skitkänslor där alla deprimerade kanske inte känner igen sig i alla men ofta de flesta. En kort variant av det långa och fylliga svaret som finns i boken går nu att läsa på bokens blogg, klicka här för att läsa det.

När jag ändå är inne på det kan jag berätta att jag har ytterligare ett projekt på gång på ämnet psykisk ohälsa, förutom boken och den app som kommer någon gång i slutet av sommaren. Jag kan inte berätta så mycket om det än men om ni håller koll här i bloggen så får ni veta mer först av alla!