I min bransch är det nästan alltid lugnt under sommaren. I år var inget undantag egentligen, men eftersom jag hade så mycket att göra med boken om depression och panikångest som jag ger ut efter årsskiftet så var det inte lugnt i den bemärkelsen. Jag har jobbat hårdare än någonsin.
Därför var det nästan skönt att känna att jag gick på semester utan sådär värst mycket att göra när jag kommer tillbaka, men ju närmre semesterns slut jag kom förstod jag att det inte skulle bli lugnt när jag kom tillbaka.
Mejlkorgen började fyllas på med förfrågningar, jag kom i kontakt med någon som ville påbörja ett podcastprojekt i höst, Assistansboken har gett mig ett nytt uppdrag som kommer att ta en del tid i anspråk, jag började få tankar om hur min nästa bok ska se ut och hur jag ska utveckla mina bloggar. Plötsligt är jag nästan helt fullbokad i höst ändå.
Jag brukar skryta om att jag inte har någon söndagsångest, ni vet den där ångesten som anställda som inte riktigt trivs på sitt jobb har på söndagskvällen. Nu har jag fått något som i varje fall liknar söndagsångest, om än mildare. Jag inser att jag har tackat ja till så mycket att jag måste jobba igen en hel del nu i början innan jag ligger i fas.
Därför har jag ägnat dagen åt att göra just det, arbeta igen. Jag har skrivit en pressrelease om en stor affär som kommer att bli officiell i veckan, svarat på alla mejl i mejlkorgen, varit på möte med näringslivskvinnan som jag hjälper att skriva en bok och varit på Serafen här i Stockholm för att hämta ut information som jag behöver i researchen till min nästa bok.
Imorgon åker jag till Rom och jobbar i en vecka. Jag kommer bland annat att skriva reportage från Apple Store där till iBloggen, eventuellt intervjua lite till 1000glada.se (väntar på svar om intervju) och skriva på nya boken. Och jobba med allt annat då, som sagt. Jag finns på mejl och telefon, ha det bra!