Krönika på Svenskafans.com

Igår fick jag en krönika om mitt favoritlag Milan publicerad på Svenskafans.com, läs den gärna här. Den handlar om varför Silvio Berlusconi sålde Zlatan Ibrahimovic och Thiago Silva till PSG, eller i varje fall vilka ekonomiska krafter som spelade in.

En krönika som jag skrev av lust, jag får inte betalt för den. Det är skönt att ha möjlighet att göra sådana grejer ibland med, att grotta ner sig litegrann i två saker jag är väldigt intresserad av; Milan och ekonomi. Tack till Kaveh och David på Milanredaktionen som publicerar det jag skickar in, den krönika jag skrev för dem i vintras finns här!

Recensioner av iPhonetillbehör den här veckan

Inleder veckan med att recensera lite iPhonetillbehör åt iPhonebutiken. Just nu håller vi på och testar extra tåliga skal till iPhone, idag publicerade jag en recension av Otterbox Commuter som är ett lite mindre extra tåligt skal som får plats i fickan.

När jag har recenserat Griffin Survivor så har jag under sommaren klarat av fem extra tåliga skal. Otterbox Defender, Otterbox Commuter, LifeProof Case och Case-Mate tank är de andra.

Alla fem ska vara med i ett stort test där jag utser det bästa tåliga skalet på marknaden. Det blir lite klurigt eftersom alla förutom ett av de skalen jag testat (Case-Mate Tank) har varit riktigt bra. Det känns nästan lite fånigt att ge så bra betyg hela tiden, men faktum är att detta är en produktkategori där konkurrensen är stenhård och innovationerna går fort framåt.

Det finns emellertid saker som skiljer dem åt, vilket gör att man kan utifrån sina behov ganska lätt kan säga vilket skal man ska ha. Om ni vill veta mer får ni hålla koll på iBloggen.se där testet kommer att publiceras under veckan.

Mitt liv som Peeping Tom

Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket med transkriberingar. Det har varit allting från företag till privatpersoner som har hört av sig och velat ha hjälp med väldigt olika uppdrag.

Ett av uppdragen var faktiskt riktigt obehagligt, där det jag gjorde var en del av en juridisk process. Men det behöver inte vara så allvarliga grejer för att jag ska känna att jag gör intrång i någons privata sfär.

Det blir på något märkligt sätt intimt att lyssna på någon annans röst så mycket som man gör när man transkriberar. Det känns som om man gör någonting förbjudet, som att kika in i tjejernas omklädningsrum på gympan.

Självklart blir det värre när det är saker som faktiskt är känsliga, saker som jag inte kan berätta om här, men jag känner detta även när jag transkriberar intervjuer. Jag har själv gjort intervjuer både som student och i mitt yrke, jag vet hur svårt det är och hur löjlig man låter.

Man avbryter för mycket, ofta mitt i ett resonemang för att man har en bra följdfråga som man inte vill tappa bort, man missar att ställa en uppenbar följdfråga, man sitter och hummar och säger ”ja, precis” och låter väldigt inställsam. Mycket av detta tror jag beror på att personkemin mellan intervjuaren och objektet är så viktig, man vill för allt in världen inte att den goda stämningen ska brytas av ett missförstånd eller en plump formulering. Den här goda stämningen behöver man dessutom ha intakt när man ska ställa de lite jobbigare frågorna som man så klart lägger sist i intervjun.

Så där sitter jag alltså och lyssnar på dessa okända människor och deras röster, deras osäkerhet, deras trevande försök att formulera sig på ett sätt som inte kan missuppfattas och bryta en stämning eller ett förtroende.

Jag känner mig som en fluktare.

Transkribering, textproduktion och korrekturläsning

Börjar närma mig leverans på det stora transkriberingsuppdraget jag fick innan semestern. Dessutom har jag suttit och skrivit och korrekturläst lite texter nu på förmiddagen åt Assistansboken, ett företag som utvecklat ett it-verktyg för personliga assistenter. Gå gärna in på deras hemsida och titta på presentationsfilmen där som är väldigt proffsig och snygg.

Ja, mer än så här hinner jag inte skriva idag heller. Jag har lite krönikor jag vill skriva men som inte heller hinns med just nu. Men jag ska inte klaga, förr eller senare kommer jag att lägga upp dem här så ni kan läsa dem helt gratis, allt enligt devisen “en för pengarna, en för konsten”.

Tillbaka på kontoret, redo för hösten!

Hej!

Nu har jag haft tre veckors skön semester som jag spenderat mestadels på hemmaplan i det inte allt för somriga vädret. Mejlkorgen var knökfull när jag loggade in idag och jag har ägnat morgonen åt att svara på alla mejl. Många förfrågningar om olika jobb, tyvärr är jag uppbokad några veckor framöver och det kommer bli många sena timmar på kontoret med mina kolleger pokerproffsen. Men ni som har gjort förfrågningar har fått svar på när jag kan hjälpa er och ungefär vad det skulle kosta.

Bloggen kommer att uppdateras lite mer sällan nu av samma anledning, men jag tänkte att jag ändå skulle ge något slags livstecken här innan jag börjar arbeta på de uppdrag som är aktuella just nu.

Ha det gott!

Fler recensioner och sista veckan innan semestern!

Den här veckan fortsätter jag skriva recensioner och andra inlägg för iBloggen. Eftersom jag tar tre veckors semester med start nästa vecka måste jag skriva inlägg i förväg så att bloggen uppdateras även då. Recensionerna behandlar en hel del vattentäta skal och fodral till iPhone bland annat, jag kan inte länka de här just nu eftersom de inte är publicerade än.

Rent generellt har jag en bra känsla inför hösten, iBloggen går riktigt bra och kommer att fortsätta öka i höst. Dessutom kommer jag att få fler korrekturläsningsuppdrag på regelbunden basis i höst om allt går som det ska. Redan genom de två uppdragen har jag fyllt upp en stor del av schemat för hösten, men det kommer att bli fler uppdrag.

Förhoppningsvis kommer jag att hinna fota lite porträttbilder till hemsidan innan semestern, jag har anlitat en fotograf som vunnit internationella priser så förväntningarna är höga. Som ni ser har jag mycket att stå i, därför uppdaterar jag bloggen lite mer sporadiskt just nu. Ha det gott!

Semesterstängt – tillbaka den 1 aug!

Nu går jag på semester i tre veckor för att ta igen mig efter en väldigt bra vår med många spännande uppdrag. Jag har fått många nya uppdragsgivare och gjort allt från att ta över driften av iBloggen åt iPhonebutiken, Sveriges största återförsäljare av iPhonetillbehör, till att korrekturläsa en bok som kommer ut i höst.

Dessutom har jag ju startat den här bloggen där jag publicerat allt från krönikor till kundcase och små uppdateringar från min vardag här på kontoret, från mina resor till Milano och New York och arbetet jag gjorde där. Jag har också delat med mig av det som gått dåligt, som när jag inte fick redaktörsuppdraget till en bok som en av landets mest framgångsrika affärskvinnor har skrivit. Det var på håret, men i sista sekund blev det en mer erfaren frilansredaktör som fick det uppdraget vilket gjorde mig nästan apatisk resten av den dagen.

Förhoppningsvis har ni lärt känna min professionella sida och lite av min personliga sida och skarven där emellan. Nu tar jag alltså semester och kommer tillbaka till kontoret 1 aug. Första veckorna efter semestern är uppbokade, just nu bokar jag upp jobb till mitten/slutet av augusti. Ni får gärna mejla mig även under semestern, jag svarar när jag kommer tillbaka till kontoret.

Ja, då återstår bara för mig att önska en riktigt varm, skön och på alla sätt underbar sommar åt er alla!

There’s a thousand yous, there’s only one of me

Den här veckan har jag börjat förbereda mig inför min semester som börjar om två veckor. Jag har skrivit två recensioner på iBloggen, det kommer att bli fler den här veckan. Jag måste skriva inlägg för tiden jag är på semester, så att bloggen uppdateras även då. Totalt handlar det kanske om 15-20 inlägg som måste vara klara innan 9 juli då jag tar tre veckors semester.

Dessa inlägg lägger man sedan som framtida publicering i WordPress så uppdateras bloggen av sig själv. Fram till semestern hoppas jag och tror att det blir ganska lugnt så att jag hinner med detta. En del korrekturläsning kommer det att bli också så klart, men sommaren är lågsäsong i den här branschen såsom i många andra.

Innan jag beger mig iväg till Långholmen här i Stockholm för lite fotboll bjuder jag på en kort video som jag filmade på Kanye West och Jay-Z i globen i maj. En av de fem bästa konserterna jag varit på för övrigt. Ha det gott!

Korrekturläser bok och har dåligt blogg-samvete

Den här veckan ägnar jag mycket tid åt att korrekturläsa en bok som kommer ut senare i år. Mina andra ordinarie uppdrag måste givetvis också genomföras och tiden blir ganska knapp just nu. Ligger efter med en del administrativa sysslor som jag helst hade velat ha gjorda, men det är ingenting som brinner i knutarna än så länge.

Det är också därför bloggen har blivit lite lidande den här veckan, men i grund och botten är det ju naturligtvis bra – om jag inte har tid att blogga innebär det att jag har bra snurr på min business.

Jag vet inte om det intresserar någon, men jag har fått en ny dator som jag skriver på just nu. En MacBook Air, den nya modellen som släpptes på WWDC 2012 i San Francisco för ungefär en vecka sedan. Det innebär att jag går över från PC till Mac, än så länge har övergången gått bra men jag måste börja sätta mig in i hur det fungerar med Word och lite annat.

Det var allt för den här gången, nu har jag dövat det dåliga blogg-samvetet för en stund i varje fall, ha det bra allesammans!

Krönika: Krister Pettersson – en obesjungen hjälte

Säg Christer Pettersson och folk tänker på Palme-mordet och möjligen den superironiska drinken dräparen. Två delar Bailey’s, en del Explorer vodka. Men den förmodade Palme-mördaren har en namne som stavar Krister med k, och för att berätta historien om hur han blev hjälte bland HIV-smittade homosexuella män måste vi förflytta oss trettio år tillbaka i tiden.

Den första HIV-diagnosen i Sverige ställdes i slutet av 1982 på Danderyds sjukhus av infektionsläkaren Johan Giesekke. I USA hade skräcken för AIDS redan spridit sig i storstäderna. Svenskarna såg än så länge det hela som ett problem som bara existerade utanför landets gränser, men efter det första dödsfallet i Sverige i augusti 1983 spred sig skräcken snabbt genom landet.

Sjukdomen var ny i sitt slag, läkarna hade aldrig förr hört talats om en sjukdom som bryter ner kroppens naturliga försvar och sprider sig från person till person. Samma mönster som fanns i USA upprepade sig i Sverige. Misstänksamheten mot framförallt homosexuella män var stor, ingen visste riktigt hur HIV smittade eller hur man skyddade sig. Sjukdomen kallades bögpesten och vissa kristna grupper menade att det var Guds straff.

HIV-smittade blev utstötta ur samhället på ett sätt som påminde om koleraepidemierna. Läkare föreslog att de smittade skulle tatueras och tvingas leva inspärrade i egna samhällen. De blev diskriminerade på arbetsplatser där ingen ville sitta bredvid dem, de skulle äta för sig själva och om de fann kärleken eller bara ett ragg på krogen och sa att de hade HIV blev de nobbade, det fanns ju alltid andra människor att förälska sig i.

Inte ens när de dog, för det gjorde de som flugor innan de nya medicinerna kom 1996, blev de behandlade på ett värdigt sätt. De kastades i sopsäckar ner i kistor och begravdes ofta utan ceremoni, familjen skämdes och ville inte att folk skulle få reda på att deras son eller bror hade dött i AIDS.

Snacket gick även i begravningsbranschen, ingen ville ta i de döda människorna. I Stockholm fanns bara en enda begravningsentreprenör som gav HIV-smittade en chans till en värdig begravning. Krister Pettersson. Fadern hade lärt Krister att bögar borde utrotas och att man gott kunde spöa dem om man fick chansen. Men han hade omvärderat sitt böghat och efter att sjuksköterskan Leif Larsson som jobbade på Venhälsan konfronterat Krister, började han som enda begravningsbyrå i Stockholm att hjälpa HIV-smittade att planera sina egna begravningar och bemöta dem med värdighet.

Det hade ju med människovärde att göra, säger Krister i en radiodokumentär i P1, de här killarna hade ju känt i alla tider att de inte haft fullt människovärde. Alla hade kunnat sparka på dem, spotta på dem och pinka på dem eller vad de nu gjorde. Och så ända in i döden skulle de bli avfall, sopor.

Detta satte Krister stopp för. Under åren i slutet av 80-talet och början av 90-talet var han ett stort stöd för många HIV-smittade i Stockholm. Istället för att brännas i en svart sopsäck lät han dem få en begravning som alla andra. Egentligen gjorde han bara sitt jobb, trots det är Krister Pettersson en hjälte för många.

Nästa gång någon talar om Christer Pettersson kommer du fortfarande att tänka på Palme-mordet och en drink som heter dräparen. Men kanske också på en man som visade integritet och empati under ett mörkt kapitel i vår nutidshistoria.