Hjälp att skriva bok – 4 tips att tänka på

Hjälp att skriva bok är ett återkommande ämne i min mejlkorg. Att skriva en egen bok är en dröm för många och nu när det är enklare än någonsin att publicera själv så är det många som vill prova lyckan. Här är fyra tips om du vill ha hjälp att skriva bok.

Just nu hjälper jag en näringslivstjej att skriva hennes bok om ledarskap, och snart kommer min egen bok om psykisk ohälsa ut, så om allt går som det ska så har jag skrivit två böcker innan året är slut. Jag har även hjälpt förlag att korrekturläsa böcker, något som inte är lika kul men som jag ändå gärna fixar åt er så klart.

Innan du hör av dig till mig eller någon annan och ber om hjälp att skriva din bok så är det några saker du bör tänka på. Tre lite trista nyheter och en jättegod nyhet. Vi börjar med de tråkiga:

1. Det är (tyvärr) DYRT.

Jag tar ca 400 kr i timmen plus moms (som du drar av om du har f-skatt så klart) för mina tjänster, lite beroende på uppdrag. Det i sig är inte särskilt dyrt, men att skriva en bok är väldigt tidsödande, särskilt om du inte är en van skribent.

Boken jag hjälper till att skriva nu består av sju kapitel. Det senaste kapitlet tog 12,5 timme att bearbeta, och sannolikt kommer vi att ta alla kapitel en snabb vända igen när hela boken är klar. Säg 15 timmar totalt för enkelhetens skull. Jag bedömer kunden som en normalbegåvad skribent (om än extraordinärt begåvad i övrigt), som har skrivit kapitlen snabbt och lite slarvigt men ändå med en kärna som är intressant. 15 timmar är 6000 kr plus moms. För ett kapitel.

2. Du måste själv hjälpa till.

Det kanske låter självklart, men faktum är att många hör av sig med orealistiska förväntningar på mig. ”Jag har skrivit en roman om förbjuden kärlek, kan du göra den bra och kanske skriva till ett kapitel?” Det funkar tyvärr inte så, jag är väldigt självdriven och tar många avgörande beslut på egen hand för att processen ska gå fortare, men i grund och botten finns det alltid en historia att berätta som DU har kommit på. Nästan alltid grundar den sig dessutom på personliga erfarenheter, oavsett om det handlar om kärlek eller ledarskap.

3. Ämnet måste vara intressant.

Så här ligger det till: om du vill ha hjälp med en kärleksroman kommer jag att tacka nej 99 gånger av 100. För att någon ska kunna hjälpa dig skriva bok måste ämnet kännas intressant för denna någon, annars kommer boken att bli dålig. Projekt som är så långa som böcker är (om du inte har kommit mycket långt i ditt manusarbete på egen hand) kräver att man kan hålla glöden uppe tillsammans. Din personliga kärlekshistoria är så klart ett jättefint minne för dig, men om du inte har en extraordinär historia så blir det svårt för mig eller någon annan att känna glöden. Om du bara är ute efter korrekturläsning eller lättare redigering behöver detta inte vara något problem, men annars är det förödande. Ämnen jag tycker är intressanta är exempelvis: psykologi, psykisk ohälsa, ekonomi, företagande, ledarskap, idrott, musik och film. Där har JAG lättare att tända till.

4. Det är jätteroligt!

Ja, nu har jag nämnt alla dåliga saker med att få hjälp med att skriva bok, låt oss därför avsluta med goda nyheter! Om de tre första punkterna är på plats är det superkul att skriva bok. Nuförtiden är det lätt att projektleda sitt eget bokprojekt. Du kan enkelt fixa en grafisk designer på Okelii eller liknande. Publit och andra företag har gjort det enkelt att publicera böckerna själv via print-on-demand (boken trycks när någon beställer den, du behöver inte ligga ute med tryckkostnader). Boken finns sedan att köpa på Bokus, Adlibris, CDON och alla andra internetbokhandlare och du kan sälja din bok otroligt enkelt, bland annat via Publits widgetshop som du kan lägga upp på alla dina egna sajter.

Ja, där har ni det. Behöver ni hjälp att skriva bok är det bara att kontakta mig. Är det en kärleksroman så ska den vara jävligt vass, annars tar jag emot synopsis på det mesta. Ciao!

Flykten från kontoret

Igår var kontoret fyllt av ångest. En av tjejerna fick en panikångestattack och blev ledsen för det, den andra hade fått en tillsägelse och blev ledsen för det. Själv hade jag sovit dåligt och jobbat för mycket och kände hur deras ångest borrade sig in under huden på mig.

Som pricken över i härjade en snöstorm utanför fönstret, vinden mullrade och knakade i väggarna och där inne satt vi med vår ångest. Eftersom jag hade ett möte på Ritorno under eftermiddagen och kände mig så utarbetad gick jag hem ganska tidigt. Hade tänkt ta en powernap innan mötet, men lokaltrafiken spelade mig ett spratt och det blev bara hem och vända i dörren i princip.

Jag bestämde mig för att inte åka in till kontoret idag. Istället satte jag mig på ett av mina favoritcafén, Rörstrands Slottscafé, och jobbade. Det är bara över gatan så jag slapp ge mig ut i lokaltrafiken. Det var precis vad jag behövde. Jag lämnade inte cafét förrän det började mörkna ute, åt frukost och lunch där samtidigt som jag gjorde klart julkalendern på iBloggen och sedan arbetade med det bokmanus som jag fick skickat till mig i måndags. På måndag ska jag återkomma till den kunden med min analys av vad som behöver åtgärdas.

Imorgon tror jag att jag ska ta mig till kontoret igen. Då ska jag förmodligen transkribera lite och fortsätta med bokmanuset.

Våra vita lögner är arbetslivets glidmedel

Efter måndagens bedrövliga blogginlägg tänkte jag ägna lite mer tid åt att skriva här idag.

Under gårdagen gjorde jag de sista ändringarna i det första utkastet av mitt hemliga skrivprojekt. Det var en skön känsla att trycka på print-knappen och se skrivaren spotta ut sida efter sida av det jag nu har arbetat med från och till i ett halvår. Nu kommer jag att korrekturläsa det innan jag skickar det till olika personer som jag tänker ta hjälp av.

Jag skrev även ett test för iBloggen där jag utsåg de bästa hörlurarna till iPhone. Efter många timmar i spåren med olika hörlurar kunde jag äntligen slutföra även det vilket kändes skönt.

Idag har jag skrivit ett kort inlägg till iBloggen om Speck CandyShell till iPhone 5. och arbetat med ett cv åt en kund som ska söka nya jobb. Att läsa igenom någon annans cv är, precis som att transkribera intervjuer som jag nämnt här tidigare, mycket mer personligt än jag kunde föreställa mig.

Kanske beror det på mitt nostalgiska och blödiga kynne, men jag tycker att det finns något mycket märkligt i att på två a4-sidor sammanfatta stora delar av sitt liv. Man nämner en mamma- eller pappaledighet i en kort mening mitt i alltihopa, trots att den här perioden sannolikt har förändrats ens liv i dess grundvalar. Man försöker sminka över eventuella perioder av arbetslöshet och framhäva de framgångar man har haft under livet för att attrahera en potentiell arbetsgivare. Skriver att man är social, bra på att samarbeta och att ens vänner uppfattar en som en god kamrat med glimten i ögat.

Inte ett ord om ångesten man kanske känner på söndagen inför att gå till kontoret och harva på måndag morgon, eller hur man egentligen bara vill resa iväg till någon avlägsen by i Asien och aldrig mer närma sig en lunchmatsal igen.

Visst, jag fattar varför cv:n behövs och att det är en tyst överenskommelse att man kryddar och skarvar litegrann som ett slags arbetslivets glidmedel, men jag kan inte låta bli att tycka att ett cv säger mycket lite om en person och dess inneboende egenskaper.

Å andra sidan tycker jag att det finns något underbart i att hjälpa en människa från ett jobb till ett annat, vilket jag har lyckats med många gånger vid det här laget. Jag vill gärna avsluta on a good note nu när jag ska fortsätta arbetet med det här cv:t, så vi stannar där va?

Korrekturläsning av uppsats inleder min vecka

Efter att ha jobbat alla sju dagar förra veckan tog jag ledigt igår. Jag var som vanligt sugen på att åka till kontoret ändå och skriva lite, men jag vet att det inte blir bra om jag jobbar för mycket. Jag testade visserligen Koss Sporta Pro i spåret eftersom jag skulle skriva en recension om hur de fungerar som hörlurar för löpning idag, men det var 99 % avkoppling och 1 % jobb.

Den här veckan inleddes alltså idag för mig med att hjälpa till med korrekturläsning av en uppsats. Det var metod, resultat och fortsatt forskning som jag korrläste åt min kund. Eftersom jag har saker som måste göras i eftermiddag var jag tvungen att bli klar i tid.

Förresten börjar det bli dags för månadsbokslut för iBloggen, bloggen som jag driver åt iPhonebutiken. Det kommer att bli försäljningsrekord den här månaden, vilket känns j-vligt bra efter dippen förra månaden (som berodde på lanseringen av iPhone 5). Troligen är det besöksrekord också, jag har inte kollat det än, men alla parametrar pekar i rätt riktning i varje fall.

Mer än så här blir det tyvärr inte här idag, jag måste rusa vidare till nästa uppdrag. Vi hörs imorgon!

En liten uppdatering från kontoret

Dagarna som passerat sedan senast jag skrev här har bestått av en hel del olika saker. Mest jobb för kunder men även lite fix och trix med sajten och bloggen. En liten lägeskoll:

• En av mina kunder hörde av sig och behövde hjälp med texten till en produktbeskrivning som skulle till tryck i dagarna. Det var korrekturläsning och lite bearbetning som behövdes innan han skickade iväg det till tryckeriet.

• Jag har skrivit cv och personligt brev åt en IT-kille. Han söker dels ett specifikt jobb men ska även ha en arbetsmarknadsdag där han träffar en massa olika företag och behöver ett mer generellt personligt brev som han kan lämna till dem. Det brevet ska jag skriva idag, det andra är redan klart och ivägskickat.

• En student hörde av sig och ville ha hjälp att korrekturläsa en inlämningsuppgift på sjuksköterskeutbildningen hon pluggade på. Det var ganska mycket som behövde ändras, hon hade inte svenska som modersmål. Jag tycker att det är jävligt coolt att man flyttar till ett annat land och studerar akademiska utbildningar på svenska.

iBloggen har så klart uppdaterats. Jag har bland annat skrivit om tillbehör till iPad mini och iPad 4 som släpptes häromdagen, samt ett inlägg om skillnaden mellan iPad 3 och iPad 4.

• Idag har jag fixat ett tagg-moln här till höger för att undelätta navigeringen i bloggen. Dessutom har jag installerat en SEO-plugin i WordPress som heter SEO by Yoast som Johan på Whoop rekommenderade, samt gjort en webbplatskarta till Google Webmaster. Allt detta är så klart för att förbättra min sökmotoroptimering på sajten.

Där har ni en liten uppdatering av vad jag har haft för mig här på kontoret. Nu måste jag återvända till skrivandet. Jag är eventuellt ledig på måndag, men vi hörs i nästa vecka! Trevlig helg!

Därför kräver jag numera faktureringsadress av privatpersoner

Under de första tre åren av min tid som egenföretagare hade jag inte ett enda problem med obetalda fakturor. När det ibland ringde olika inkassoföretag och erbjöd mig hjälp med att driva in fakturor vrålade jag: “Vadå obetalda fakturor? Far du åt helvete din skojare, mina kunder är vita som snö, de skulle ALDRIG be mig hjälpa dem om de inte hade RÅD fattar du väl?”, sedan skrattade jag rått och slängde på luren. Typ.

I våras fick jag mitt första problem med obetalda fakturor. En kund, privatperson, bad om att få betala sin skuld efter sommaren. Inga problem sa jag, det är en kund som jag har gjort många jobb åt och som alltid betalat i tid tidigare. Dessutom gillar jag henne, hon verkar ha hjärtat på rätt ställe, vilket kanske inte borde betyda någonting när man är egenföretagare och måste tänka på sig själv i första hand. Jag kunde hursomhelst inte bortse från att jag tycker att hon verkar vara en god människa.

Den andra kunden som inte betalade sina fakturor var en företagskund som jag har haft rätt länge. Personen som äger företaget ursäktade att fakturan inte var betald och lovade att ”genast åtgärda detta”. Fortfarande, flera månader senare, har företaget inte betalat. Nu går ärendet till inkasso och när jag så här i efterhand googlade företaget insåg jag att jag borde ha gjort det tidigare. Eftersom de alltid betalat tidigare hade tanken inte ens slagit mig.

Den tredje kunden var återigen en privatperson, en student, som ville ha hjälp med korrekturläsning av en vetenskaplig uppsats. Det hela var mycket brådskande och jag jobbade stenhårt för att få det klart. När jag sedan mejlade över det färdiga utkastet och bad om en faktureringsadress var det tvärstopp. Normalt svarade hon inom en timme, nu svarade hon inte alls på flera veckor och åtskilliga mejl.

Först när jag på egen hand, via idogt detektivarbete, lyckades hitta hennes folkbokföringsadress svarade hon plötsligt igen nästan direkt. Hon skyllde på att hennes internet hade legat nere, men hon skickade sina mejl från en iPhone och jag tvivlar på att Tele2, Telia eller någon annan operatör hade låtit sina 3G-master vara ur funktion så länge.

Jag vet inte om det här är ett tecken på lågkonjunktur eller om det bara är tillfälligheter, men jag har lärt mig en läxa och det är att kräva faktureringsadress och telefonnummer innan jag hjälper privatpersoner, samt att googla företag som vill ha hjälp. I tveksamma fall kommer jag att ta en UC eller begära förskottsbetalning. Jag tror inte att någon har någonting emot detta, men i så fall vet ni i varje fall varför.

Mitt liv som Peeping Tom

Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket med transkriberingar. Det har varit allting från företag till privatpersoner som har hört av sig och velat ha hjälp med väldigt olika uppdrag.

Ett av uppdragen var faktiskt riktigt obehagligt, där det jag gjorde var en del av en juridisk process. Men det behöver inte vara så allvarliga grejer för att jag ska känna att jag gör intrång i någons privata sfär.

Det blir på något märkligt sätt intimt att lyssna på någon annans röst så mycket som man gör när man transkriberar. Det känns som om man gör någonting förbjudet, som att kika in i tjejernas omklädningsrum på gympan.

Självklart blir det värre när det är saker som faktiskt är känsliga, saker som jag inte kan berätta om här, men jag känner detta även när jag transkriberar intervjuer. Jag har själv gjort intervjuer både som student och i mitt yrke, jag vet hur svårt det är och hur löjlig man låter.

Man avbryter för mycket, ofta mitt i ett resonemang för att man har en bra följdfråga som man inte vill tappa bort, man missar att ställa en uppenbar följdfråga, man sitter och hummar och säger ”ja, precis” och låter väldigt inställsam. Mycket av detta tror jag beror på att personkemin mellan intervjuaren och objektet är så viktig, man vill för allt in världen inte att den goda stämningen ska brytas av ett missförstånd eller en plump formulering. Den här goda stämningen behöver man dessutom ha intakt när man ska ställa de lite jobbigare frågorna som man så klart lägger sist i intervjun.

Så där sitter jag alltså och lyssnar på dessa okända människor och deras röster, deras osäkerhet, deras trevande försök att formulera sig på ett sätt som inte kan missuppfattas och bryta en stämning eller ett förtroende.

Jag känner mig som en fluktare.