Den här veckan har börjat lysande. Jag har gjort några korrekturläsningsjobb på förmiddagen, börjat skriva en krönika som kommer upp här snart, fortsatt med SEO-artiklar och skrivit två blogginlägg till iBloggen, ett om att MacBook Pro 17” sannolikt kommer att sluta tillverkas och ett om en tävling i Rumble där du kan vinna ett egendesignat iPhoneskal.

Dessutom har jag fått feedback på den jobbannons jag skrev åt The Sofa Store i slutet av förra veckan. ”Lysande som vanligt” blev omdömet från Nasar som äger stället. Om du är sugen på att jobba som säljare i en möbelaffär eller bara vill se ett exempel på en text jag har skrivit utifrån en kunds behov hittar du annonsen här.

Eftersom jag inte vill att den här bloggen blir en fejkad framgångssaga som bara visar upp mig när jag lyckas, ett slags positionerande som är rätt vanligt i bloggvärlden, tänker jag nu berätta om en monumental besvikelse som drabbade mig idag.

Ett projekt dök upp för några veckor sedan, ett projekt som lät mycket spännande och utvecklande. Jag kände mig ganska säker på att jag skulle få uppdraget efter att ha talat med kunden några gånger, men idag fick jag reda på att det inte blir så.

Apatin som drabbade mig kan bara delvis förklaras med att jag var trött efter lite för lite sömn. Jag insåg att den här missade möjligheten verkligen är ett stort avbräck för mig, men samtidigt var det ett uppdrag av det slag som jag inte har så stor erfarenhet av. Kunden tog förmodligen ett korrekt beslut även om jag är säker på att jag hade gjort bra ifrån mig.

Som tur är går det väldigt bra för mig i övrigt just nu, vilket också är en av anledningarna till att jag ens var aktuell för detta, plus att kunden sa att de kommer att höra av sig med andra projekt i framtiden.

Jag lyssnade på lite Jussi Björling och Snoop Dogg på Spotify och skrev klart de uppdrag jag höll på med idag, bland annat två inlägg på iBloggen och några SEO-artiklar som jag behövde få klart, sedan kändes det bättre.

Jag har varit nervös hela dagen. När jag skriver sticker tankarna iväg till kvällens match mellan Milan och Barcelona. Den som följer mig här på bloggen vet att jag håller på Milan. Jag har flera gånger varit nere på San Siro och sett dem live, senast i februari, och jag missar sällan en match. Kvällens match är årets viktigaste, om Milan lyckas få med sig ett oavgjort resultat och gör minst ett mål, eller om de rentav vinner är de vidare till semifinal där de möter antingen Benfica eller Chelsea.

Trots lite koncentrationsproblem har jag skrivit ett inlägg på iBloggen idag om de bästa iPhoneskalen, mätt i betyg från iPhonebutikens kunder. Dessutom har jag skrivit och godkänt andras SEO-artiklar under några timmar. Nu slår jag ihop laptopen och beger mig hemåt, forza Milan ikväll allesammans!

Har börjat bekanta mig med bloggverktyget som jag ägnade nästan hela gårdagen åt att integrera på sajten. Jag lade då bland annat upp fyra krönikor som jag har skrivit de senaste månaderna. Tanken är att jag med tiden ska börja försöka kränga dessa till olika tidningar. Det kräver att jag känner att jag kan spotta ur mig en krönika kanske varannan vecka eller så, och jag har märkt att det är svårt att leverera någonting som är både underhållande och livsbejakande med någon liten knorr så ofta.

Jag hoppas att övningen ska ge färdighet och att den fina feedback jag har fått från vänner, journalister och andra inte bara har varit uppmuntrande i en rent vänskaplig bemärkelse.

Den senaste veckan har jag bland annat arbetat med lite text till The Sofa Store och deras hemsida där de säljer soffor, bäddsoffor och hörnsoffor. Det har handlat om att sökmotoroptimera deras texter. Detta är ingenting jag är expert på även om jag känner till grunderna i SEO, men jag fick instruktioner som var lätta att följa och Nasar som är VD där verkade nöjd.

Dessutom slutför jag just nu ett arbete åt en lärarstudent som skriver magisteruppsats. Det är mestadels korrekturläsning och trots att vetenskapliga uppsatser kan vara lite sega så känns det bra eftersom kunden är trevlig, glad och verkar tacksam för hjälpen.

I övrigt har jag suttit på kontoret där jag numera arbetar och lyssnat på pokerproffsens grymtande över klonkande fiskar (amatörer med röta) och förlorade potter. Det är faktiskt inspirerande att sitta i en miljö där man nästan kan höra klirret från pengarna som byter ägare i parti och minut, även om jag ibland också drabbas av en längtan efter att spela poker som jag misstänker inte är alldeles bra för arbetsmoralen.